Gränsöverskridande sjukvård

Överstatlighetsprojektet går vidare. I slutet av april så röstade man i Europaparlamentet om gränsöverskridande sjukvård. Sjukvården är en vara som kan handlas som alla andra varor enligt EU. Tillgång och efterfrågan alltså. Enskilda länders förmåga att själva försöka lösa sina sjukvårdsfrågor undergrävs. EU:s olika artiklar talar mot varandra. Å ena sidan så skall varje land ha rätt att själv organisera sin egen sjuk- och hälsovård, å andra sidan skall den också kunna konkurrensutsättas. Eftersom de liberala marknadsmekanismedrna är de som enligt EU har företräde, så blir det på det sättet. Socialdemokratin lade ner sina röster i voteringen.

Nu blir det alltså fritt att söka vård där den kan erbjudas, var som helst inom EU-området och den som söker vård får ligga ute med pengarna, men ersätts sedan retroaktivt med belopp som motsvarar vad samma vård skulle kosta i Sverige.

De senaste åren har sjukvården i Sverige diskuterat prioriteringar, den med störst vårdbehov går i princip före, den med lättare behov, oavsett betalningsförmåga och social position. Vi har lärt oss att sjukvården skall vara solidarisk, och att ekonomiskt status och titel inte automatiskt skall leda till att man snabbare får behandlingen (även om det kan var så ibland i alla fall). Med EU:s beslut upphävs dessa principer som vi accepterat i Sverige. Prioriteringarna kommer framgent inte att göras av sjukvården själv utan av konsumenterna.

Är jag inte beredd att vänta på min tur inom landet, så kan jag helt sonika beställa tid på lämplig klinik i annat land som är beredd att erbjuda behandling. Svenska landsting och försäkringskassor, får betala. Kontrollen över kostnaderna försämras. De med sämre resurser, sämre förmåga att utnyttja europeisk vård, kommer på efterkälken, landstingens ekonomi dräneras och det egna prioriteringssystemen riskerar att bryta samman. Vårdval Europa tar över.

Kommersialisering av sjukvård, spär på ojämlikheterna. Ett lands folkhälsa styrs av flera faktorer, de viktigaste är landets förmögenhet, BNP/invånare samt graden av jämlikhet, dvs hur väl trygghetsystemen är utbyggda och skyddar utsatta människor. Länder med liknande BNP/invånare och med relativt jämn löneprofil (där spannet mellan de som tjänar mest och de som tjänar minst är "rimligt") har ofta en bätte folkhälsa, än de länder som i sig har stora skillnader mellan fattiga och rika. Man kan här jämföra ex Cuba och USA, som i princip har samma meddellivslängd, men en avsevärd skillnad i BNP/invånare. På Cuba är sjukvården gratis och erbjuds människor på lika villkor, i USA är det tvärtom kostsamt och erbjudandet gäller de som kan betala.

Hälsovård skall vara en rättighet, inte en produkt som du köper på marknaden. Nedmonteringen av den svenska solidariska sjukvården har börjat i och med besluten i EU och kommande vårdvalsreform i Sverige från den 1 jan 2010. Risken finns att vi får ett system där den som är resursstark kan ta för sig, även av utrikesvård, jämfört med resurssvaga och sjuka personer.

Ett minimum bör vara att det skall krävas ett förhandstillstånd från svenska myndigheter och att om vård utomlands blir aktuell, så skall svenska myndigheter i förhand också betala för planerad vård, så att även de som har mindre ekonomiska resurser, i alla fall i teorin har samma möjligheter att få vård i annat EU-land. Risken finns att EU ser detta som ett handelshinder (hot mot den inre marknaden).

Det är dags att försvara det svenska solidariska vårdsystemet och säga Nej till Vårdval Europa!!