Krig i Afrika, Afghanistan och mellanöstern driver många
människor iväg från hus och hem. Miljontals människor fastnar i flyktingläger
och svåra förhållanden i grannländer till konflikterna. Alla vill de återvända,
så snart fredligare förhållanden uppstår. Ett fåtal söker sig vidare.
Några lyckas ta sig till Sverige och många hamnar i asylboenden,
bland annat i Västernorrland. Här får man vänta på utredning i månader och
väntetiden kan bli svår. Integrationen-inkluderingen i det svenska samhället
blir försenad. Asylskäl ska prövas och migrationsverkets utredningsresurser är
begränsade. De alla flesta från Syrien exempelvis får stanna och kommer att få
uppehållstillstånd, men väntetid, oro för släkt och familj, och sysslolöshet är
tärande för många.
Civilsamhället ställer upp, det är glädjande. Svenskarna är
i allmänhet öppna och positiva. Alla
dessa människor som erbjuder samtalsstöd, prata svenska, biblioteket som är en
öppen samlingsplats för så många asylsökande och alla andra initiativ. Allt
detta har en enormt stor betydelse. Initiativet från ex. gymnasieskolan i
Kramfors som vi fått läsa om i TÅ 7 februari, är ännu ett exempel på
aktiviteter som syftar till integration, förbättrad språkinlärning och
meningsfull aktivitet under asylsökningstiden. Här har man hittat ett
okonventionellt sätt att öppna en kommunal arbetsplats för språkpraktik inte
minst.
Men det finns rimligtvis många andra arbetsplatser i
kommunerna, både kommunala/landsting och privata, som kunde följa Ådalsskolans
exempel, och ge plats för andra asylsökande, som på arbetsplatserna kan få se
hur den svenska arbetsmarknaden fungerar och snabbare lära sig språket.
I samma tidning TÅ, den 7 februari, får vi läsa hur
landstinget åker till Holland för att få utbildade holländare, ex läkare, att
komma till Västernorrland och ta jobb här. Det är väl i och för sig bra. Men, varför
inte ta en tur till länets asylboenden och se vad det är för människor som
sitter här och väntar på uppehållstillstånd! Människor som sannolikt skulle
kunna tänka sig att slå ner sina bopålar i vårt län, med lite uppmärksamhet
från kommuner och landsting och vettiga program för inkludering. Här finns ex
flertal läkare med olika specialiteter, som skulle kunna rekryteras, och som
längtar efter att få börja jobba.
Så, vad väntar vi på?
Det finns så många möjligheter!