Hej igen alla läsare av denna blogg. Tillvaron rullar vidare med olika projekt och tankar. Eftersom jag är en enkel person så rör sig mina tankar kring vardagens förtretligheter. En ganska stor del av dessa förtretligheter handlar om köksrenovering, hur man får sneda vinklar att bli räta, hur man försöker hindra ett gammalt trähus att röra sig för mycket så att väggarna spricker (det går inte), åtminstone försöka dölja detta, hur vit färgen på dörrfodret skall vara, hur hög panelen skall bli, hur kaklet skall se ut och annat som antagligen känns ganska meningslöst för de flesta som läser detta.Däremellan undrar jag lite över politiken och vad man egentligen kan göra åt Kramfors kommun. Snart kommer det ett gäng motioner i fullmäktige: en om ett ungdomshus, en om att handla lokalt, ekologiskt och rättvisemärkt (har förekommit ett antal sådana de senaste åren, som samtliga avslagits, utom en som rörde kaffet i kommunens automater, som blev både ekologiskt och rättvisemärkt, trots att det inte skulle gå att köpa in sådant, pga EU:s upphandlingsrfegler, men det gick visst i alla fall, åtminstone då det rörde sig om lite kaffe, trots att man aldrig kan kontrollera om det bär rättvist producerat eller ekologiskt heller för den delen), ytterligare en motion om det demokratiska underskottet i det kommande gymnasieförbundet, där bara 2 partier tar alla platser (socialdemokraterna och centern).
Sen så har vi varit på Gotland också, vilket framgår av bilderna (Helgumannen, raukar mm). Vi betyder Eric och Gunnel Torsten o Monica och Ann och Thomas, dvs det gamla matlaget som käkar ihop i 20 år, men numera måste resa iväg för att få äta tillsammans. Då vi träffas brukar vi prata om vår förestående ålderdom och hur den bör levas. Någon form av kollektivboende för äldre pratas det om, men alla har ju så mycket att stå i och så, grejer och hus att sköta om, barn och barnbarn, så att lösa den gåtan komer att ta tid. Var skall man bo? Hur skall det se ut, när kan det göras. Viljan finns uttalad, vi får väl se.
Under tiden dessa tankar far runt så befinner som 2 av 4 barn på diverse skumma platser i världen, Uganda och Filippinerna, så jag försöker på diverse sätt hålla kontakten med dem, via mail, bloggar, facebook, telefon. Det går ganska bra för det mesta. Det verkar lättare med Uganda. Skickar jag ett SMS dit så svarar Emma ganska omgående. Då samma sak skall äga rum till Manila, så fastnar SMS:et i intet oftast, dvs det går inte att skicka. Kan någon förklara detta? Ibland går det ju.
Om 2 veckor skall jag själv ut och röra på mig, närmare bestämt till Namibia. Vi är en grupp på 15 ålderstigna personer som skall rotera runt i landet därnere och kolla natur och biståndsprojekt. Det blir kul, börjar se fram mot det. Måste skaffa mig ett myggnät, kanske ta lite malariamedel (kanske), köpa mig ett par skor (eller kanske inte), börja packa skall jag nog göra.
Hej så länge
