62-årig pappa. Gift med Ann 4 barn, 3 barnbarn

torsdag 30 oktober 2008

Höstdepression?

Det är höst. Det som vänstern inte lyckats med, dvs att socialisera samhället, det klarar nu marknaden av själv, genom sitt eget misslyckande. Då pengarna har spekluerats bort, så ropar man på hjälp. Vem skall hjälpa - jo det är vi alla, som just blivit blåsta. Nu skall vi garantera penningflöden i banker och finansinstitut, vi skall täcka upp för orealistiska lånekaruseller, vi skall förhindra bankkollapser. Så länge staten är solvent så tror man att det skall fungera. Men om inte, ja då blir det som på Island, finns inga pengar kvar, ingen vill låna, och då får man ingen lön, och kan inte köpa något, varorna slutar att komma. Det kanske blir så på andra ställen också. I slutändan så kanske vi får se detta scenario äga rum i själva hjärtat också, dvs USA. Hög skuldsättning, orealistisk ekonomi, rovdrift, leder fram till bristande förtroende och kollaps. Kanske äntligen närmar vi oss slutet på marknadsekonomin och början på något nytt, dvs att söka efter annat än det rent materiella, att jobba mindre, att klara oss med mindre, att inte leva över tuillgångarna (Sveriges konsumtion fordrar på global nivå 3 jordklot).

Bilindustrin har problem, i dess nuvarande skick så är den döende, tack och lov. Ryssarna har plötsligt slutat att köpa bilar, det hakar upp sig i hamnstäderna där fälten med osålda fordon växer. Volvo och Scania har plötsligt 0 i orderböckerna, Vilken chans för en hälsosam rescesion.
På lokal nivå är det svårt att föra diskussion, i det kommunala parlamentet sysslar man med dagsfrågor. Krisen smyger sig dock in, mindre statsbidrag, lite varsel här och där, obalans i budgeten, men åtgärderna i mikrosamhället? Man borde ha mer kollektivtrafik, man borde handla lokalt, man borde köpa ekologiskt, men allt detta går nog inte, är vanliga motargument. Känns igen från det privata livet, man borde köra mindre bil, ej flyga på utlandssemester, äta nyttigare, kolla rättvisemärkningen, inte köpa ny TV eller prylar som inte är oundgängliga. Men det är svårt att ändra livsstil, att göra det som man borde. Är människan rationell? Den som missbrukar riskerar att ta livet av sig, och det är väl ungefär det som händer med det västerländska konsumtionssamhället, som har blivit högsta tänkbara norm för resten av den värld som inte har det som vi. Det ser dystert ut, kanske. Men det går nog att förändra, man blir väl så illa tvungen förr eller senare, helst innan den ekologiska kollapsen är ett faktum.

Ikväll är det sångkör, i morgon är det biopremiär i Kramfors, på lördag åker jag till Umeå, och på söndag skall det ridas.