En bild från i somras. Festmiddag på sjön. Potatissallad, kassler, vin och tomater och en liten ostbit, avslutas med snabbkaffe. Läckert. Hur många mil har den här enkla födan färdats i världen innan den hamnade i våra magar?
Men visst blir jag sugen att fram mot sommaren slänga ett getöga på vår gamla båt, kanske börja skrapa och täta och få motorn i trim ännu en säsong? Är det någon som är intresserad?
Många grejer-mycket att hålla ordning på, mycket att underhålla. I går kväll var det veckans pannrengöring. Då röklukten börja göra sig påmind i källaren, finns det ingen återvändo. Stänga av pannan, låta eldstraden svalna, glöden falna. Upp med luckor och spjäll, ion med skrapor och spadar, ut med aska, dammsugning, rengöring, renblåsning. Sedan knacka koks i brännskålen, fila kanalerna, rengöra dioderna, in med ny pellets och tänd på. Då glöden lyser stark, slås brännaren igång och sedan in med allt i pannan, stäng och förslut systemet och håll tummarna för att allt fungerar, vilket det gör. Äntligen lite frid ännu en vecka. I kväll är det filmstudio om en man som red 1000 mil, det får bli nästa projekt.
Han håller dubbeldäckaren i handen, pappan har tagit på honom overallen, han gråter hjärtskärande. Vad har hänt? Min lille patient som var här på kontroll, och alla proverna som vi ville ta. Hade det blivit något fel, gjorde det ont? Nej, glad och lycklig hela tiden, proverna gick som en dans, inte ett pip, men han hade fått syn på vår dubbeldäckare från London, så fin och riktig, en riktig leksak. Han vill ha den, får hålla den, men vill ta hem den. Det får han inte, andra barn vill också hålla i den, leka med den.
1 kommentar:
låter mysigt att ha hand om barn hela dagarna!
Skicka en kommentar