Integration och inkludering

Krig i Afrika, Afghanistan och mellanöstern driver många människor iväg från hus och hem. Miljontals människor fastnar i flyktingläger och svåra förhållanden i grannländer till konflikterna. Alla vill de återvända, så snart fredligare förhållanden uppstår. Ett fåtal söker sig vidare.

Några lyckas ta sig till Sverige och många hamnar i asylboenden, bland annat i Västernorrland. Här får man vänta på utredning i månader och väntetiden kan bli svår. Integrationen-inkluderingen i det svenska samhället blir försenad. Asylskäl ska prövas och migrationsverkets utredningsresurser är begränsade. De alla flesta från Syrien exempelvis får stanna och kommer att få uppehållstillstånd, men väntetid, oro för släkt och familj, och sysslolöshet är tärande för många.

Civilsamhället ställer upp, det är glädjande. Svenskarna är i allmänhet öppna och positiva.  Alla dessa människor som erbjuder samtalsstöd, prata svenska, biblioteket som är en öppen samlingsplats för så många asylsökande och alla andra initiativ. Allt detta har en enormt stor betydelse. Initiativet från ex. gymnasieskolan i Kramfors som vi fått läsa om i TÅ 7 februari, är ännu ett exempel på aktiviteter som syftar till integration, förbättrad språkinlärning och meningsfull aktivitet under asylsökningstiden. Här har man hittat ett okonventionellt sätt att öppna en kommunal arbetsplats för språkpraktik inte minst.

Men det finns rimligtvis många andra arbetsplatser i kommunerna, både kommunala/landsting och privata, som kunde följa Ådalsskolans exempel, och ge plats för andra asylsökande, som på arbetsplatserna kan få se hur den svenska arbetsmarknaden fungerar och snabbare lära sig språket.

I samma tidning TÅ, den 7 februari, får vi läsa hur landstinget åker till Holland för att få utbildade holländare, ex läkare, att komma till Västernorrland och ta jobb här. Det är väl i och för sig bra. Men, varför inte ta en tur till länets asylboenden och se vad det är för människor som sitter här och väntar på uppehållstillstånd! Människor som sannolikt skulle kunna tänka sig att slå ner sina bopålar i vårt län, med lite uppmärksamhet från kommuner och landsting och vettiga program för inkludering. Här finns ex flertal läkare med olika specialiteter, som skulle kunna rekryteras, och som längtar efter att få börja jobba.

Så, vad väntar vi på?  Det finns så många möjligheter! 

Vapenexport och klädsam tystnad

Svensk vapenexport slår nya rekord. I dessa dagar är vi bekymrade över vissa nationers expansion på den militära arenan. Vi bekymrar oss för den internationella vapenhandeln.




Det är kanske att kasta sten i glashus. Vår försvarsindustri, som numera till största delen har utländska ägare, producerar militära vapen och vapensystem, som är synnerligen gångbara på världsmarknaden. Vi säljer per kapita mest i hela världen, Mest säljer vi till Thailand, Saudiarabien, Indien, Pakistan och Storbritanien. De 4 först nämnda kan väl knappast kännetecknas av det vi eftersträvar, fredliga och/eller demokratiska.



Således inget nytt under solen. Sedan 80-talet då Palme avslöjades med att sälja luftvärnskanoner till Indien och mutor i samband med detta, så har den svenska vapenexporten pågått och pågår även till mer eller mindre krigförande och icke-demokratiska nationer. Diktaturer är faktiskt sveriges främsta kunder!



En klädsam upprördhet kan noteras bland ledande politiker i regeringspartierna, och en klädsam tystnad breder också ut sig bland tidigare exportregering, dvs den socialdemokratiska. Förnekandet tar fart, men avslöjas rätt snart, som lögner. Lögner och halvsanningar, vapenfabriker i Saudiarabien, avtal som bör hållas mm. Och nu senast bergrum i 20 miljardersklassen. Så länge som vi bygger svensk välfärd delvis på försäljning av vapensystem, så kommer vi att hamna där, i förnekandet, i skumraskaffärerna. Världen behöver inte fler vapen. Världen behöver fred.

Skolorna i Kramfors

För 6 år sedan togs beslut om skolnedläggelser. Då försvann Strinneskolan, Styrnässkolan (sedermera blev den friskola), Väja och Dals skolor. I det arbetet som då gjordes fanns också ambitioner att minska lokalytor i höga kustenområdet, i form av koncentrering av låg och mellanstadieskolor till Herrskog. Av detta blev dock inget av vid denna tidpunkt.

Det har funnits en ganska stark medvetenhet inom kommunen och bland de flesta politiker om att nya beslut i skolfrågorna måste tas under denna mandatperiod. Vi har också under en följd av år sett fortsatt minskande födelsetal i kommunen och därmed mindre elevkullar. Tankar att koncentrera högstadierna till ett ställe har funnits, med syftet att kunna erbjuda fler alternativ för elever med olika behov och önskemål om specialinriktningar. Skolan har under hela 2000-talet varit utsatt för besparingar, av demografiskt slag, dvs minskande elevkullar medför mindre pengar till bl.a. BKU. Men lokalerna har funnits kvar, och besparingar har tagits på personalsidan, dvs koefficienter har minskats, för att frigöra medel till lokalhyror. Detta är inte hållbart. Eleverna behöver lärare och pedagogiskt stöd, fler vuxna i skolan, inte färre. Om man har en fix summa pengar som skall räcka till lokaler,drift, underhåll och undervisning, så är den enda lösningen för att medel skall i högre omfattning gå till undervisning, att lokaler och drift görs billigare. Ett alternativ vore att öka anslagen till BKU, men då får pengarna tas från andra sektorer, exempelvis äldrevården, socialvården. Det finns inga hemliga överskott. Ett annat argument som framförts vore att sänka hyrorna i skollokalerna, men då drabbas andra sektorer av den kommunala ekonomin. Det finns regler för hyressättning och vad man får göra, regler för hur fastigheter skall värderas och avskrivningar skall göras.

Med dessa bakgrundsfakta så presenterades i våras den sk tjänstemannautredningen som föreslog att bara Herrskogsskolan skulle bli kvar i Höga-kustenområdet. Att det förslaget skulle väcka ont blod och upplevas som fullständigt orimligt är inte så förvånande, även om det ur pedagogisk synvinkel, ur resurssynvinkel, hade stora fördelar. Nåväl, politiskt omöjligt varför förslag nr 2 presenterades i augusti. Även detta förslag har sina brister. Logistiken i området var inte tillräckligt belyst, dvs hur reser man, var hämtar man sina barn, var jobbar man.

Internt i Vänsterpartiet har olika lösningar diskuterats och undertecknad har själv propagerat för ett annat alternativ, inom partiet men också i kommunikation med S och mp som är våra samverkanspartier. Att detta förslag är mitt eget, bör poängteras.

I stort har det gått ut på att F-6 skolor skall finnas i Ullånger, Nordingår samt Herrskog. Lugnvik och Torrom läggs ner, och flyttar sina elever till Herrskog (c:a 120-130 tillsammans) Ytterlännässkolan läggs ner (avståndet till Kramfors är överkomligt). Däremot behålls högstadiet i Herrskog ytterligare några år, men så småningom flyttas detta också till Kramfors, om inte befolkningsströmmarna ändras, om inte befolkningen börja öka. Ytterlännäs och Gudmundrå slås alltså ihop till att börja med, senare tillkommer högstadiet i Herrskog. Fördelen med detta förslag är att fler skolor kan behållas, och att vi än så länge bevarar den skola i Höga Kustenområdet som är störst och har lokaliteter att hysa fler verksamheter. Dessutom kan skolan vid en eventuellt fortsatt dalande elevantal i Höga Kustenområdet, så småningom kunna absorbera Ullånger och Nordingråskolorna. Beroende på vad som händer med ev friskola i Docksta och ytterligare försvagning av elevunderlaget i Ullånger, kan det vara bra att inte än så länge avveckla Herrskogsskolan. En annan fördel med förslaget är att den större högstadieskolan tillkommer stegvis och inte allt på en gång. Nackdelen med förslaget är att besparingseffekterna blir betydligt mindre än det ursprungliga tjänstemannaförslaget.

I dagarna har socialdemokraternas bestämt sig för att också satsa på 3 skolor i Höga Kusten-området, men inte Herrskogsskolan. Man önskar också se att högstadiesamanslagningen tas redan nästa år. Kvar blir Torrom, Ullånger och Nordingrå. Lugnvikseleverna försvinner till Nyland och Grämesta. Eventuellt blir också Docksta kvar, om man fortsätter med sin friskoleplanering och också får detta godkänt av skolmyndigheterna. Herrskogsskolan försvinner (rivs antagligen). Ingen av de kvarvarande skolorna blir särskilt stora och kommer att relativt snart få problem med elevantal och lärarkoefficienter. Tanken är möjligen att man i framtiden kommer att satsa på att koncentrera skolresurserna till Ullånger, om inte befolkningstalen börjar stiga. Ullångerskolan behöver då byggas om, och eventuellt byggas ut, den dag då Nordingråskolan och Torromskolan blir för små, och elever behöver flyttas därifrån.

Befolkningsprognoser – Den befolkningsutveckling vi ser i Kramfors delas av många glesbygdskommuner i landet. Urbaniseringen fortsätter, våra ungdomar drar till storstan och blir i stor omfattning kvar där. Det är inte lätt att återvända då arbetsmarknaden sviktar. Tidigare utredningar för Kramfors del har pekat på en framtida befolkningsmängd på c:a 16.000 inv, innan det eventuellt börja vända igen. Hittills har den utredningen visat sig stämma. Då jag flyttade till Kramfors för 30 år sedan bodde här 28.000 inv. Kramfors har en av landets snabbaste befolkningsminskningar.

Hur det än blir – så är det ofrånkomligt att vi i dagsläget måste fatta beslut om en förändrad skolhusorganisation, för att pengarna i högre grad skall kunna användas till undervisning och inte till lokaler. Det är en grannlaga uppgift att försöka göra rätta strategiska val, då det gäller vilka enheter som bör finnas kvar.

2005 fick Lugnvik vara kvar. Strinneeleverna flyttade då dit. Då var det c:a 110 elever i den sammanslagna skolan. Nu är det under 50 barn. Alltså – Lugnviksskolan har inte upplevt någon inflyttningseffekt. Få barnfamiljer har flyttat hit, några har flyttat härifrån, och allt färre föds. Det hänger på jobben om vi skall bli fler. Dessutom finns det rätt många elever som kan vittna om att en liten skola kan vara svår för den som inte riktigt passar in i den lilla klassens elevgrupp. Argumentet att det måste finnas en skola i byn är inte tillräckligt. Det viktiga är att de skolor som finns kan erbjuda bra undervisning till en rimlig kostnad och att transporterna dit kan göras säkra, mobbningsfria och rimliga, samt att också fritidsverksamheterna fungerar.

Tisdag efter jobbet

Jag hade missat ett par kommentarer kring min utläggning senast om svininfluensa. Jag förstår inte riktigt själv vad jag menade om mitt inlägg om dr Dahlkvist, annat än att jag inte tror att hennes kost är en garanti för att man inte kan bli sjuk i bacon-febern. Som tur är börjar det mattas av nu, inga aktuella barn träffar jag med flunsan för tillfället. Det blir väl en ny anstormning kring jul då alla familjer skall träffas. Kanske till och med vaccinationsaktiviteterna som haft en hyfsad täckning, att den har tagit udden av pandemin i landet, åtminstone för tillfället. Vi får väl se. Men naturligtvis finns det värre farsoter i världen än den som för tillfället svept över landet. Malaria, diarresjukdomar, mässling tillhör de värre, och förtjänar större uppmärksamhet än de upphaussade skriverierna om svininfluensa.
I dagarna så samlas världen i Köpenhamn för att försöka komma överens om klimatmål. Oljelobbyisterna jobbar antagligen febrilt för att misskreditera FN:s klimatpanel. Regeringar och regioner lurpassar på varandra. Alla konferenser och allt resande i miljöns namn, spär ytterligare på utsläppen. Vi saknar de konkreta aktionerna, då transportsektorn till ex tvingas genomgå förändringar, då flyget måste börja betala vad det egentligen kostar och allt annat som måste till för att vrida utvecklingen åt rätt håll. Business as usual duger inte längre......Finns det några smarta tekniska lösningar på energiproblemen? Knappast, inte i den omfattningen att vi kan undvika besvärande miljöproblem. Det är inte bara koldioxiden som är hotet, jorden är inte oaändlig, det mesta av resurser hotar att ta slut förr eller senare. Från konsumtion till kontemplation.....
Nej, nu är det slut för idag.

Hösten

Lugnt och fint på jobbet idag, hinner skriva. Hoppas att arbetsgivaren ej läser detta. Men vi håller på att vaccinera sk riskbarn, dvs de som kanske skulle bli sjuka lite mer om de fick H1/N1. En strid ström av barn tassar fram och leker i korridoren, inga skrik hörbara. Känns bra.

Dr Dahlqvist (fettdoktorn ni vet) tycker inte att man skall vaccinera, så skit skall man undvika. Det är hon det. Men i våras var det epidemi i Canada, 165 stycken hamnade på IVA där, medelålder 30 år c:a, de flesta i respirator, 25 dog. Hade dom haft vaccin då, så hade det inte blivit så.

Nu har vi vaccin och som tur är ingen häftig epidemi än, så nu hinner vi vaccinera. Lite feber och tung i huvudet 1 dag, är bättre än 1 veckas hög feber, hosta, och för vissa lugnproblem och sjukhusvård. Dr Dahlqvist äter nog hellre sitt fett än vaccinerar sig.

Själv har jag redan vaccinerat mig, känns bra.

Dags att rösta!!

Det finns personer som kanske räknar ut Vänsterpartiet, men jag tror att partiet kan överraska. EU-kritiker verkar ha vind i seglen. Nu ger sig de flesta kandidater från diverse partier ut för att vara lite lagom EU-kritiska, inkluderande EU-kramarna moderaterna. Socialdemokrater och moderater som är de dominerande EU-kramarna har alltså mage att påstå att de önskar ett lite smalare EU, att vissa frågor skall återföras till den svenska riksdagen, osv. Detta är synnerligen falskt beteende!! I höstas var dessa partier mycket noga med att trumma igenom Lissabonfördraget i den svenska riksdagen, och vad säger då Lissabonfördraget? Jo, mer makt till centralbyråkrater och elit i Bryssel, mindre makt åt den svenska riksdagen.

Ni som har DN - läs en utmärkt artikel i dagens nummer, skriven av Carl Tham på DN Debatt. Där får ni alla argumenten noga uppräknade, för att rösta på Vänsterpartiet.Vad är huvudfelet med EU? Grunden för samarbetet är en fördragsfäst bindning till fortsatt marknadsekonomi.

Utvecklingen i världen visar tydligt att konsumtionssamhället, kvartalskapitalism, miljövidrig verksamhet har kommit till vägs ände och att det är dags att söka nya samarbetsformer som bygger på hållbarhet, och ett värnande om jordens resurser.Kan en sådan utveckling äga rum i dagens EU? Jag är minst sagt synnerligen tveksam.Skynda er till valurnorna!

Gränsöverskridande sjukvård

Överstatlighetsprojektet går vidare. I slutet av april så röstade man i Europaparlamentet om gränsöverskridande sjukvård. Sjukvården är en vara som kan handlas som alla andra varor enligt EU. Tillgång och efterfrågan alltså. Enskilda länders förmåga att själva försöka lösa sina sjukvårdsfrågor undergrävs. EU:s olika artiklar talar mot varandra. Å ena sidan så skall varje land ha rätt att själv organisera sin egen sjuk- och hälsovård, å andra sidan skall den också kunna konkurrensutsättas. Eftersom de liberala marknadsmekanismedrna är de som enligt EU har företräde, så blir det på det sättet. Socialdemokratin lade ner sina röster i voteringen.

Nu blir det alltså fritt att söka vård där den kan erbjudas, var som helst inom EU-området och den som söker vård får ligga ute med pengarna, men ersätts sedan retroaktivt med belopp som motsvarar vad samma vård skulle kosta i Sverige.

De senaste åren har sjukvården i Sverige diskuterat prioriteringar, den med störst vårdbehov går i princip före, den med lättare behov, oavsett betalningsförmåga och social position. Vi har lärt oss att sjukvården skall vara solidarisk, och att ekonomiskt status och titel inte automatiskt skall leda till att man snabbare får behandlingen (även om det kan var så ibland i alla fall). Med EU:s beslut upphävs dessa principer som vi accepterat i Sverige. Prioriteringarna kommer framgent inte att göras av sjukvården själv utan av konsumenterna.

Är jag inte beredd att vänta på min tur inom landet, så kan jag helt sonika beställa tid på lämplig klinik i annat land som är beredd att erbjuda behandling. Svenska landsting och försäkringskassor, får betala. Kontrollen över kostnaderna försämras. De med sämre resurser, sämre förmåga att utnyttja europeisk vård, kommer på efterkälken, landstingens ekonomi dräneras och det egna prioriteringssystemen riskerar att bryta samman. Vårdval Europa tar över.

Kommersialisering av sjukvård, spär på ojämlikheterna. Ett lands folkhälsa styrs av flera faktorer, de viktigaste är landets förmögenhet, BNP/invånare samt graden av jämlikhet, dvs hur väl trygghetsystemen är utbyggda och skyddar utsatta människor. Länder med liknande BNP/invånare och med relativt jämn löneprofil (där spannet mellan de som tjänar mest och de som tjänar minst är "rimligt") har ofta en bätte folkhälsa, än de länder som i sig har stora skillnader mellan fattiga och rika. Man kan här jämföra ex Cuba och USA, som i princip har samma meddellivslängd, men en avsevärd skillnad i BNP/invånare. På Cuba är sjukvården gratis och erbjuds människor på lika villkor, i USA är det tvärtom kostsamt och erbjudandet gäller de som kan betala.

Hälsovård skall vara en rättighet, inte en produkt som du köper på marknaden. Nedmonteringen av den svenska solidariska sjukvården har börjat i och med besluten i EU och kommande vårdvalsreform i Sverige från den 1 jan 2010. Risken finns att vi får ett system där den som är resursstark kan ta för sig, även av utrikesvård, jämfört med resurssvaga och sjuka personer.

Ett minimum bör vara att det skall krävas ett förhandstillstånd från svenska myndigheter och att om vård utomlands blir aktuell, så skall svenska myndigheter i förhand också betala för planerad vård, så att även de som har mindre ekonomiska resurser, i alla fall i teorin har samma möjligheter att få vård i annat EU-land. Risken finns att EU ser detta som ett handelshinder (hot mot den inre marknaden).

Det är dags att försvara det svenska solidariska vårdsystemet och säga Nej till Vårdval Europa!!

14 maj, känns historien igen?

14 maj 1931 så var det kravaller i Ådalen. Folket protesterade mot strejkbryteri och svartfötter som togs in för att undergräva arbetarnas rättmätiga strejk mot lönesänkning och lönedumpning. Sverige hade börjat att drabbas av lågkonjuktur på grund av sviterna efter börskraschen på Wall street. Kapitalister begick självmord, industriproduktionen föll, arbetslösheten bredde ut sig över världen och företagen pratade om lönesänkning. Till slut rann bägaren över i Ådalen. Vilda storstrejker bredde ut sig. Slutligen inkallades militär då man var rädd för kaos och kommunistiskt maktövertagande i Ådalen. Resultatet är känt. Militär aktion och nedskjutning av strejkande och åskådare. De skyldiga fick lindriga straff om de nu fick några. Den svenska kollektivavtalsmodellen växte fram.

Känns historien igen? Lågkonjuktur, finanskris(krasch), arbetslöshet, lönesänkningar inom många verkstadsindustrier (facket medverkar). EU hjälper till med att undergräva arbetarnas rättigheter genom saker som Laval-och Ruffertdomar, kollektivavtal som kämpats fram, underkänns av EG-domstolen, som förklarar dessa som konkurrenshämmande. Minimilöner kan komma att införas då utländska och inhemska företag strider om kontrakten, racet mot lägre löner har börjat. Lissabonfördraget och dess uttolkare EG-domstolen kan komma att hota de sociala välfärdssystemen och kollektivavtalen, då den sk inre marknades heliga principer (de fyra friheterna - pengar, personer, varor och tjänsters fria rörlighet) vinner över folkens tillkämpade rättigheter, rättigheter som av EU bedöms som marknadshotande.

Rösta vänster den 7 juni, för en tydlig EU-kritik och för ett progressivt Europa!!

Förvillande likheter?

Det börjar så smått röra på sig, alltså valrörelsen. På tisdag skall jag ut i gymnasieskolor och tala för varan. Det som händer i valdebatten är att alla plötsligt verkar så himla lika, samma frågor nästan i alla partier: miljön, lite EU-kritik, jordbruksstödet, asylpolitik, fildelningspolitik, ja alla tycker ganska lika. Det måste vara svårt för väljare att välja. Så passar man också på i diverse borgerliga media att klumpa ihop V med SD, de enda EU-kritiska partierna.V:s EU kritik grundar sig i en kritik av det marknadsliberala projektet EU. Det fria kapitalet tar makten och styr över det arbetande folken. Tillväxtsamhället håller väl på att spela ut sin roll, det är dags för samhällsutvecklingen att ta nya vägar. Bort från en förödande tillväxt, närmare en hållbar utveckling. SD:s EU-kritik grundar sig på nationalistisk främlingsfientlighet.

Men, om vi skall vara med i EU eller ej, är heller ingen fråga som är aktuell nu, en sådan fråga avgörs inte i EU utan i den svenska riksdagen.

Vad som är aktuellt nu är i stället helt andra saker:
V står för skärpt miljöpolitik, fackliga rättigheter framför kapitalets fria rörlighet, öppnare asyl och flyktingpolitik, rättvisare världsordning, riv fästning Europa, låt utvecklingsländerna kunna konkurrera med europeiskt jordbruk, avveckla det groteskt uppblåsta jordbruksstödet.

Rösta på V i EU-valet, ditt feministiska alternativ. 2 kvinnor toppar !!

Telekompaketet

Idag har parlamentet i EU upphävt sin röst och mot all förmodan röstan nej till telekompaketet. Heder åt motståndet. Vad har då hänt, jo en majoritet ville att innan någon blir exempelvis avstängd från internet pga "illegal" nedlagning, så skall det föreligga en rättslig process, dvs man skall inte kunna bli avstängd innan man blivit dömd, för upphovsrättsskadande nedladdning. Ursprungsförslaget (som redan det var en kompromiss) sa att man kunde bli avstängd först innan domstolsprövning. Men förhandlingarna och kompromissandet kommer att fortsätta, så risken finns att Sarkozys hårdare linje på något sätt kommer in i alla fall.

Nästa nyhet från EU är att Tjeckiens parlament röstat ja till ratificering av Lissabonfördraget, så nu har vi bara Irland att hoppas på. Må moståndet bestå mot EU:s överstatliga tendenser. Europas folk är inte särskilt intresserat av att EU utvecklas till en ny stormakt med militär, gränspolis, egen president och utrikesminister. De tidigare folkomröstningarna som i flera länder ledde fram till nej då det gäller Lissabonfördraget, har man nu undvikti genom att låta de nationella parlamenten ratificera fördraget, dvs folken är inte betrodda att åter säga nej. Fördraget baxas igenom, mot mångas vilja.

För övrigt har dagen ägnats åt att rida, sota panna, gräva lite, stötta upp åldrande vinbärsbuskar, och förelsäning på kurs för blivande allmänläkare, i konsten att bedriva BVC-verksamhet. I morgon jobb och sångkör.

3 maj

Den 1:a maj så var det upptakt lokalt här i Kramfors inför EU-valet den 7 juni. Vi hade ett bra möte på torget, med 4 talare och bra musik. Vi var fler samlade än på länge, så det lovar ju gott inför den 7 juni. Nu gäller det för oss att komma ut med Vänsterns budskap, och att få folk att gå och rösta. 40 % röstdeltagande är ju inte bra, risken finns alltid att oönskade partier tar sig ända in i parlamentet. Förra gången var det junilistan som knep ett antal platser. Alla deras stödpersoner gick och röstade, medan övriga partiers väljare föredrog att stanna hemma. Samma sak kan hända i år, om alla sverigedemokrater går och röstar, men övriga tar det lugnt hemma, ja då kommer dessa in med buller och bång. DN publicerade en undersökning där det framgick att c:a 1,5% skulle rösta på SD, men det kan se helt annorlunda ut den 7 juni.

Det dåliga valdeltagandet kan tas som bevis för det bristande demokratiska inflytandet som folk i allmänhet har då det gäller EU. Risken finns att det ointresse som finns inför EU, banar väg för odemokratiska och främlingsfientliga rörelser.

I morgon samlas vänstern i Kramfors för att planera de lokala aktiviteterna under maj. Det blir möten varje lördag. Som EU-kandidat kommer jag förutom närvaro i Kramfors, också ha ett lördagsmöte i Sollefteå den 23 maj. Det blir skolaktiviteter den 13 maj i Härnösand och Sundsvall, och den 27 maj deltagande i radion.

Annat som händer: den 12 maj kommer Hanna Löfqvist (2:a namn) till Sundsvall, den 15 maj Eva-Britt Svensson (vår EU-parlamentariker) till Ö-vik. Den 28 maj besöker Lars Ohly Sundsvall.

Finanskrissäkrade pensioner

Dagens nyhet från EU rör pensioner för parlamentarikerna i EU. Tydligen så kan de teckna en försäkring som skulle kunna ge 15.000 extra per månad i pension efter parlamentstiden i Bryssel. Denna pensionsförsäkring har man betalat månadsvis, men inbetalda pengar har tydligen investerats i sådana veksamheter som drabbats av den finansiella krisen. De stackars EU-parlamentarikerna riskerar då att inte få ut de extra 15.000 kronorna per månad som de hade tänkt sig. Därför finns ett förslag i parlamentet att EU skall gå in med någon miljard och säkra upp de dåliga försäkringarna. Dvs man skall ta skattepengar från de som drabbas av krisen och kompensera de redan överbetalda EU-parlamnetarikerna, så att de inte skall lida någon skada, till skillnad från vanligt folk som får dra åt svångremmen, finna sig i arbetslöshet, som har att vänta sig sämre sjukpenningar, pensioner och arbetslöshetsersättningar just på grund av krisen.

Vad skall man säga egentligen...... Rösta Vänster för en rättvis ekonomisk politik och för tydlighet i Europaparlamentet!!!

EU-valet 7 juni

Det drar ihop sig till val till europaparlamenet den 7 juni. Det blir kampanj under maj. Här i Kramfors startar vi med 1:a maj möte, där jag själv skall tala om det förestående valet. Jag är ju kandidat på partiets lista, plats nr 17. Det förpliktar. Hade förmånen att besöka Bryssel för 2 veckor sedan och där fick 20 av kadidaterna en snabbkurs i EU-kunskap. Min nya idol är Eva-Britt Svennson, som helhjärtat satsar på vänsterpolitik i EU och med sitt starka engagemang och stora kunnande också kunnat påverka en del beslut i rätt riktning. Hon bedriver EU -kampanj för David Isak, som sitter fängslad sedan mer än 7 år i Eritrea, hon leder en kampanj mot kvinnovåld tillsammans med Nicole Kidman, hon har fått igenom ett acceptabelt hamndirektiv och modererat ett antal andra beslut.

EU är en ganska absurb organisation med sin kommission som har mer än 20.000 funktionärer och 15.000 lobbyister som jobbar på att göra EU mer överstatligt. Man håller på att baxa Lissabonfördraget genom Europas alla parlament, Irländare och Tjecker står emot än så länge. Sverige missade sin chans till vissa undantag genom att den svenska riksdagen röstade igenom fördraget utan reservationer. Moderater och socialdemokrater gjorde gemensam sak och därigenom sa de också adjö till den svenska kollektiva fackliga linjen, som redan tidigare hade skjutits i sank av bland annat Laval-domen.

I maj skall jag antagligen ut och tala, än så länge är det lördagar i Kramfors som gäller, och en radiointervju i slutet av maj (27 tror jag klockan 17). På ämnen råder det ingen brist: EU:s överstatlighet, militarisering, gränspolis, fiskepolitik, jordbrukssubventioner, fästning Europa, inhuman asylpolitik mm. Den senare har idag åter belysts i radion, där Malta och Italien bråkar om vem som skall ta hand om en båt full med förlista afrikanska flyktingar. Att hjälpa folk i sjönöd verkar inte vara något direkt för Europeiska frontpolisen. För något år sedan hamnade 7 tunisiska fiskare i lås och bom för att ha hjälpt 44 döende flyktingar till Lampudosa, ön där tusentals afrikanska flyktingar interneras för att försöksvis skeppas tillbaka till sina ursprungsländer.

Målet för vår kampanj är att få 3 Vänsterpartister till parlamenet. Trots att vi inte är många, så gör V skillnad i Europaparlamentet, förhoppningsvis. Då S och M, mest verkar komma överens och jamsa med i överstaligheten, står V för motstånd och ökat folkligt inflytande. Om någon läser detta, så gå sedan och rösta i EU-valet, rösta V!!

Efter fullmäktige

Klockan 22, mörkt ute, mysigt inne. Fika. Fullmäktige är över. Hur står det till med demokratin? Så där.. Kunde varit bättre. Konsten att fatta beslut, som egentligen ingen är riktigt nöjd med, stå för sina åsikter? Vad har jag för åsikter? Är dagens åsikt samma som morgondagens åsikt? Är den hållbar, eller en dagslända? Mycket kan omprövas, men förhoppningsvis inte allt.

Höstdepression?

Det är höst. Det som vänstern inte lyckats med, dvs att socialisera samhället, det klarar nu marknaden av själv, genom sitt eget misslyckande. Då pengarna har spekluerats bort, så ropar man på hjälp. Vem skall hjälpa - jo det är vi alla, som just blivit blåsta. Nu skall vi garantera penningflöden i banker och finansinstitut, vi skall täcka upp för orealistiska lånekaruseller, vi skall förhindra bankkollapser. Så länge staten är solvent så tror man att det skall fungera. Men om inte, ja då blir det som på Island, finns inga pengar kvar, ingen vill låna, och då får man ingen lön, och kan inte köpa något, varorna slutar att komma. Det kanske blir så på andra ställen också. I slutändan så kanske vi får se detta scenario äga rum i själva hjärtat också, dvs USA. Hög skuldsättning, orealistisk ekonomi, rovdrift, leder fram till bristande förtroende och kollaps. Kanske äntligen närmar vi oss slutet på marknadsekonomin och början på något nytt, dvs att söka efter annat än det rent materiella, att jobba mindre, att klara oss med mindre, att inte leva över tuillgångarna (Sveriges konsumtion fordrar på global nivå 3 jordklot).

Bilindustrin har problem, i dess nuvarande skick så är den döende, tack och lov. Ryssarna har plötsligt slutat att köpa bilar, det hakar upp sig i hamnstäderna där fälten med osålda fordon växer. Volvo och Scania har plötsligt 0 i orderböckerna, Vilken chans för en hälsosam rescesion.
På lokal nivå är det svårt att föra diskussion, i det kommunala parlamentet sysslar man med dagsfrågor. Krisen smyger sig dock in, mindre statsbidrag, lite varsel här och där, obalans i budgeten, men åtgärderna i mikrosamhället? Man borde ha mer kollektivtrafik, man borde handla lokalt, man borde köpa ekologiskt, men allt detta går nog inte, är vanliga motargument. Känns igen från det privata livet, man borde köra mindre bil, ej flyga på utlandssemester, äta nyttigare, kolla rättvisemärkningen, inte köpa ny TV eller prylar som inte är oundgängliga. Men det är svårt att ändra livsstil, att göra det som man borde. Är människan rationell? Den som missbrukar riskerar att ta livet av sig, och det är väl ungefär det som händer med det västerländska konsumtionssamhället, som har blivit högsta tänkbara norm för resten av den värld som inte har det som vi. Det ser dystert ut, kanske. Men det går nog att förändra, man blir väl så illa tvungen förr eller senare, helst innan den ekologiska kollapsen är ett faktum.

Ikväll är det sångkör, i morgon är det biopremiär i Kramfors, på lördag åker jag till Umeå, och på söndag skall det ridas.

Maud Olofsson

Hade det tveksamma nöjet att i morse lyssna på en intervju med renskjutaren Maud Olofsson. Hon försvarade inte renskjutandet, men väl utnämningen av förre försvarsministern till en statlig VD-post. Extern rekrytering, dvs en konsult som hade att bedöma en av regeringen utsedd kandidat. Han blev godkänd. Vilken förvåning. Nåväl, det var inte det som var det värsta. Det värsta var hennes retoriska stil, som går ut på att mala och ej låta sig störas i sin argumentering för saken. Strategin var uttänkt i förväg, gör en Bosse Ringholamare, upprepa det du har bestämt dig för att upprepa oavsett hur frågan kommer, låt inte intervjuaren intervjua, mal då bara på, höj gärna rösten. Det var synnerligen parodiskt och faktiskt pinsamt. Ett skämt i slutändan, journalisten till och med skrattade då Mauds svar malde på. Blir man sån då man hamnar i regeringen?

Att komma till Sverige

Ikväll sitter jag och knåpar med ett förslag till hur flyktingar skall tas emot i vårt landsting. Dvs hur mycket sjukvård och undersökningar de skall erbjudas. Nu är det inte så att alla människor i det avseendet behandlas lika, nej människor sorteras utifrån det sk flyktingstatus de har. Man kan vara asylsökande, då gäller en sepciell lagstiftning, man kan vara kvotflykting, då har man rätt till det mesta, man kan vara anhörigflykting, då får man uppehållstillstånd, och man kan vara gömd flykting, då har man inte mycket att säga till om, eller kräva.

I dessa dagar kommer många ensamma barn till vårt land. I huvudsak från jordens krigshärdar, Irak, Afghanistan och Somalia. Familjerna skrapar ihop pengar, skuldsätter sig och betalar människosmugglare för att deras söner i huvudsak skall komma från landets krig (där de riskerar att bli soldater, upptagna i miliser, eller dödade). På slingriga vägar reser en ström av ungdomar med bil, flyg, båt mot Europa. Många tar vägen via Turkiet, passerar Bosporen, in via Grekland, med bil eller annan transport alltmer norröver, för att till slut hamna i Sverige. Där ansöker de om asyl. Resan är avslutad. Ensamma i främmande land, med osäker identitet tilldelas de ett personnummer, eller har med sig ett som förhoppningsvis stämmer med åldern. Från en kultur till en annan, utan information om vad som händer därhemma. Sedan placeras de i slussar, där de skall vara bara en kort tid, men oftast blir kvar en ganska lång tid, så att de hinner vänja sig vid sin nya bostadsort. Dessa slussar ligger oftast nära de stora städerna eller i dessa. Efter veckor så placeras de ut i boenden ute i kommunerna. Ännu ett uppbrott, som skapar oro och förvirring. Sedan vidtar asylprocessen där deras historia skall nagelfaras, om de har skäl att vara här eller inte. Jag tror inte att någon frivilligt utan att frukta för sitt liv, väljer att lämna sin familj och den miljö där man växt upp, för att ensam leva i ett annat land. De gör detta för att de fruktar för sina liv, för att de inte har så många val kvar, och för att familjerna vill att deras tonårsbarn skall överleva och få ett bättre liv än terrorns och krigets verklighet.

Asylprocessen och väntan är jobbig, de psykosomatiska besvären blommar med magont, yrsel, huvudvärk och sömnbesvär. De som efter månader får besked om PUT (uppehållstillstånd) kan äntligen slappna av, börja bygga upp sin trygghet och fortsätta sina liv. Den lättnad som de ger uttryck för är påtaglig och tryggheten som så sakta börjar infinna sig är den bästa boten mot all oro och ångest som plågat dem.

Vad har vi för rätt att egentligen hindra människor att komma hit?

Vad händer i slutet av september

Hej igen alla läsare av denna blogg. Tillvaron rullar vidare med olika projekt och tankar. Eftersom jag är en enkel person så rör sig mina tankar kring vardagens förtretligheter. En ganska stor del av dessa förtretligheter handlar om köksrenovering, hur man får sneda vinklar att bli räta, hur man försöker hindra ett gammalt trähus att röra sig för mycket så att väggarna spricker (det går inte), åtminstone försöka dölja detta, hur vit färgen på dörrfodret skall vara, hur hög panelen skall bli, hur kaklet skall se ut och annat som antagligen känns ganska meningslöst för de flesta som läser detta.

Däremellan undrar jag lite över politiken och vad man egentligen kan göra åt Kramfors kommun. Snart kommer det ett gäng motioner i fullmäktige: en om ett ungdomshus, en om att handla lokalt, ekologiskt och rättvisemärkt (har förekommit ett antal sådana de senaste åren, som samtliga avslagits, utom en som rörde kaffet i kommunens automater, som blev både ekologiskt och rättvisemärkt, trots att det inte skulle gå att köpa in sådant, pga EU:s upphandlingsrfegler, men det gick visst i alla fall, åtminstone då det rörde sig om lite kaffe, trots att man aldrig kan kontrollera om det bär rättvist producerat eller ekologiskt heller för den delen), ytterligare en motion om det demokratiska underskottet i det kommande gymnasieförbundet, där bara 2 partier tar alla platser (socialdemokraterna och centern).

Sen så har vi varit på Gotland också, vilket framgår av bilderna (Helgumannen, raukar mm). Vi betyder Eric och Gunnel Torsten o Monica och Ann och Thomas, dvs det gamla matlaget som käkar ihop i 20 år, men numera måste resa iväg för att få äta tillsammans. Då vi träffas brukar vi prata om vår förestående ålderdom och hur den bör levas. Någon form av kollektivboende för äldre pratas det om, men alla har ju så mycket att stå i och så, grejer och hus att sköta om, barn och barnbarn, så att lösa den gåtan komer att ta tid. Var skall man bo? Hur skall det se ut, när kan det göras. Viljan finns uttalad, vi får väl se.

Under tiden dessa tankar far runt så befinner som 2 av 4 barn på diverse skumma platser i världen, Uganda och Filippinerna, så jag försöker på diverse sätt hålla kontakten med dem, via mail, bloggar, facebook, telefon. Det går ganska bra för det mesta. Det verkar lättare med Uganda. Skickar jag ett SMS dit så svarar Emma ganska omgående. Då samma sak skall äga rum till Manila, så fastnar SMS:et i intet oftast, dvs det går inte att skicka. Kan någon förklara detta? Ibland går det ju.

Om 2 veckor skall jag själv ut och röra på mig, närmare bestämt till Namibia. Vi är en grupp på 15 ålderstigna personer som skall rotera runt i landet därnere och kolla natur och biståndsprojekt. Det blir kul, börjar se fram mot det. Måste skaffa mig ett myggnät, kanske ta lite malariamedel (kanske), köpa mig ett par skor (eller kanske inte), börja packa skall jag nog göra.

Hej så länge

Att knacka ner putsen på en mur

Det var länge sedan det var något inlägg på denna usla sida. Har bara inte känt för att kommentera livet, och känner väl inte för det nu heller. Vissa publicerar sig jämt och ständigt, kan vara kul att läsa, de kanske reflekterar mer, eller upplever sina upplevelser som unika, eller kanske så allmängiltiga att det har bäring i cyberrymden.
Nåväl, efter en sommar upp och ner i Sverige, utan några speciella mål, ingen båt i sjön, försök att sälja densamma, alltså båten, så har jag i stället inför den allmänna ångesten som det innebär att ha 2 barn (barn och barn säger de), som skall bege sig till osunda miljöer i världen långt borta från faderns vakande öga, i stället försökt kanalisera livets allmänna beslutssvårigheter till att renovera ett kök. Det började bra med nedrivning av diverse saker och uppskruvandet av ett antal mycket tunga och stenhårda väggplattor, till att delvis kköra fast på en något sprucken, lagom äcklig skorstensmur, putsad och målad, men med betydligt ljusare utsikter för framtiden, ny färg, kakelplattor osv. Men då behövs en stabil grund att stå på, och innan den grunden infinner sig måste det gamla bort. Det gamla visar sig vara gjort enligt konstens alla regler och låter sig inte så lätt avlägsnas (känns det igen, man är som man är). Jag har nu ägnat en vecka åt att demolera den gamla putsen och komma ner till tegelstenarna på muren. Saknas nu en dag till, få bli efter helgen. Lungorna är beklädda med ett fint damm, som psserar genom mitt munskydd, näsan igenbeckad och ögonen kommer sannolikt att inom 2-3 dagar att vara inflammerade.
Egentligen borde jag åkt på upptaktsmöte för kören, det gör jag nästa vecka, det får gå som det gör med köket, färdigt innan jul är planen. Planen innehåler 15 olika moment, med a,b,c på varje moment, så det lär ta tid. Snart är det dags att bestämma sig hur det skall se, kakel vilken sort?, vilken färg på väggen, måla golvet eller ej, lister och tapeter, målning av skåp opch luckor. Jag blir matt. Det här skall ju vara kul, det kanske är det någonstans, efter avslutat kvällspass infinner sig en liten tillfredsställele, det är kanske för den man lever.
Innan kvällsjobbet tog jag mig en liten ridtur i skogen för att finna kantareller, hittade inga, men det gjorde jag å andra sidan igår. 2 liter kantareller i kylen.
Hej Stockholm, i morgon kommer vi ner och önskar alla lycka till inför höstens äventyr.

Varvet

Ett varv runt Göteborg, 21 km. Efter 2 dagars kurs i intermediärmetabolismens sjukdomar, vaknade jag på lördag morgon, kravlade mig upp från den tillfälliga lägerplatsen på sonens studentlägenhetsgolv. I jämhöjd med dammråttorna hade jag tillbringat de senaste 6 timmarna. Kvällen innan hade vi fulländad kolhydratladdningn med pasta på pizzeria, och filmen Hata Göteborg på Filmstaden.
Lördag förmiddag fortsatte i uppladdningens tecken, med ett antal smörgåsar och te, följt av gröt och ägg. Även sonen kravlade sig upp och drog efter matintaget iväg till Nato-demonstration, cyklandes. Själv släntrade jag ner på stan, vid 13-tiden komplettering med en stor kaffe och kolhydratstinn bulle, Gänget från norr dök upp och det fotades vid Poseidon, sedan avfärd till Slottsskogen. Där samlas nu en mäktig skara, 31.000 personer som samtliga tänkt sig runt Göteborg.
Trasslar mig så småningom fram till min startgrupp, nr 5, som innehöll 3000 andra personer, varva jag känner en person, som jag inte vet var den är. Vi fållas som ystra får fram mot startlinjen, det smäller 100 meter framför, starten har gått, traskar fram mot tidtagningslinjen, varefter fötterna börja springa på alla 3000. En flod drar fram genom slottsskogen, uppför backar och nedför, ner mot stan och och ut mot Älvsborgsbron. Försöker ligga i vänster fil för att underlätta passage, men det är svårt att hålla jämt tempo. Det går ganska lätt, Älvsbrogsbrons långa uppåtstigning går hyfsat och jag avancerar i gruppen, men stöter på lite mer svårforcerad grupp i form av 1500 Volvo-arbetare, som startade innan. Vätskekontrollerna ligger tätt och plikttroget försöker jag dricka på alla ställen, tills det blir magknip, övervätskningrisk alltså. Orkestrar spelar här och där och det hejas på olika håll. Underbart väder och det känns faktiskt som något av en plågsam njutning att befinna sig i denna kollektiva massa av människor som alla sysslar med samma sak, att ta sig tillbaks till starten men efter en omväg på 21 km.
Snart väntar GötaÄlvbron, kommer ihåg från föregående gång att promenerandet var här väldigt nära. Men inte i år, det gick bra, flåsandes men utan helt utmattade ben börjar det luta utför. Ormen snurrar sig genomNordstan och vänder upp mot Avenyn och det sega motlutet upp mot Poseidon. Svårt med tempoökningar, fastnar i en grupplunk, lyssnar på flåsandena i omgivningen. Ofta springer mn med några, ibland blir det avstånd, ibland springer man om, ibland blir jag omsprungen, men ungefär samma personer håller samma fart som jag. 4 km kvar, inte mycket till spurt i långlutet upp mot Slottskogsvallen, men det går riktigt bra, och jag landar väl framme på en tid som jag känner mig klart nöjd med, dock slagen av sonen med 1o minuter, honom såg jag överhuvudtaget aldrig till, inte förrän efteråt.
Jag gillar nog att springa, tror jag, åtminstone just för tillfället, det är svårt att låta bli. Det finns 31000 andra som jag gissar tänker ungefär på samma sätt.