Integration och inkludering

Krig i Afrika, Afghanistan och mellanöstern driver många människor iväg från hus och hem. Miljontals människor fastnar i flyktingläger och svåra förhållanden i grannländer till konflikterna. Alla vill de återvända, så snart fredligare förhållanden uppstår. Ett fåtal söker sig vidare.

Några lyckas ta sig till Sverige och många hamnar i asylboenden, bland annat i Västernorrland. Här får man vänta på utredning i månader och väntetiden kan bli svår. Integrationen-inkluderingen i det svenska samhället blir försenad. Asylskäl ska prövas och migrationsverkets utredningsresurser är begränsade. De alla flesta från Syrien exempelvis får stanna och kommer att få uppehållstillstånd, men väntetid, oro för släkt och familj, och sysslolöshet är tärande för många.

Civilsamhället ställer upp, det är glädjande. Svenskarna är i allmänhet öppna och positiva.  Alla dessa människor som erbjuder samtalsstöd, prata svenska, biblioteket som är en öppen samlingsplats för så många asylsökande och alla andra initiativ. Allt detta har en enormt stor betydelse. Initiativet från ex. gymnasieskolan i Kramfors som vi fått läsa om i TÅ 7 februari, är ännu ett exempel på aktiviteter som syftar till integration, förbättrad språkinlärning och meningsfull aktivitet under asylsökningstiden. Här har man hittat ett okonventionellt sätt att öppna en kommunal arbetsplats för språkpraktik inte minst.

Men det finns rimligtvis många andra arbetsplatser i kommunerna, både kommunala/landsting och privata, som kunde följa Ådalsskolans exempel, och ge plats för andra asylsökande, som på arbetsplatserna kan få se hur den svenska arbetsmarknaden fungerar och snabbare lära sig språket.

I samma tidning TÅ, den 7 februari, får vi läsa hur landstinget åker till Holland för att få utbildade holländare, ex läkare, att komma till Västernorrland och ta jobb här. Det är väl i och för sig bra. Men, varför inte ta en tur till länets asylboenden och se vad det är för människor som sitter här och väntar på uppehållstillstånd! Människor som sannolikt skulle kunna tänka sig att slå ner sina bopålar i vårt län, med lite uppmärksamhet från kommuner och landsting och vettiga program för inkludering. Här finns ex flertal läkare med olika specialiteter, som skulle kunna rekryteras, och som längtar efter att få börja jobba.

Så, vad väntar vi på?  Det finns så många möjligheter! 

Vapenexport och klädsam tystnad

Svensk vapenexport slår nya rekord. I dessa dagar är vi bekymrade över vissa nationers expansion på den militära arenan. Vi bekymrar oss för den internationella vapenhandeln.




Det är kanske att kasta sten i glashus. Vår försvarsindustri, som numera till största delen har utländska ägare, producerar militära vapen och vapensystem, som är synnerligen gångbara på världsmarknaden. Vi säljer per kapita mest i hela världen, Mest säljer vi till Thailand, Saudiarabien, Indien, Pakistan och Storbritanien. De 4 först nämnda kan väl knappast kännetecknas av det vi eftersträvar, fredliga och/eller demokratiska.



Således inget nytt under solen. Sedan 80-talet då Palme avslöjades med att sälja luftvärnskanoner till Indien och mutor i samband med detta, så har den svenska vapenexporten pågått och pågår även till mer eller mindre krigförande och icke-demokratiska nationer. Diktaturer är faktiskt sveriges främsta kunder!



En klädsam upprördhet kan noteras bland ledande politiker i regeringspartierna, och en klädsam tystnad breder också ut sig bland tidigare exportregering, dvs den socialdemokratiska. Förnekandet tar fart, men avslöjas rätt snart, som lögner. Lögner och halvsanningar, vapenfabriker i Saudiarabien, avtal som bör hållas mm. Och nu senast bergrum i 20 miljardersklassen. Så länge som vi bygger svensk välfärd delvis på försäljning av vapensystem, så kommer vi att hamna där, i förnekandet, i skumraskaffärerna. Världen behöver inte fler vapen. Världen behöver fred.

Skolorna i Kramfors

För 6 år sedan togs beslut om skolnedläggelser. Då försvann Strinneskolan, Styrnässkolan (sedermera blev den friskola), Väja och Dals skolor. I det arbetet som då gjordes fanns också ambitioner att minska lokalytor i höga kustenområdet, i form av koncentrering av låg och mellanstadieskolor till Herrskog. Av detta blev dock inget av vid denna tidpunkt.

Det har funnits en ganska stark medvetenhet inom kommunen och bland de flesta politiker om att nya beslut i skolfrågorna måste tas under denna mandatperiod. Vi har också under en följd av år sett fortsatt minskande födelsetal i kommunen och därmed mindre elevkullar. Tankar att koncentrera högstadierna till ett ställe har funnits, med syftet att kunna erbjuda fler alternativ för elever med olika behov och önskemål om specialinriktningar. Skolan har under hela 2000-talet varit utsatt för besparingar, av demografiskt slag, dvs minskande elevkullar medför mindre pengar till bl.a. BKU. Men lokalerna har funnits kvar, och besparingar har tagits på personalsidan, dvs koefficienter har minskats, för att frigöra medel till lokalhyror. Detta är inte hållbart. Eleverna behöver lärare och pedagogiskt stöd, fler vuxna i skolan, inte färre. Om man har en fix summa pengar som skall räcka till lokaler,drift, underhåll och undervisning, så är den enda lösningen för att medel skall i högre omfattning gå till undervisning, att lokaler och drift görs billigare. Ett alternativ vore att öka anslagen till BKU, men då får pengarna tas från andra sektorer, exempelvis äldrevården, socialvården. Det finns inga hemliga överskott. Ett annat argument som framförts vore att sänka hyrorna i skollokalerna, men då drabbas andra sektorer av den kommunala ekonomin. Det finns regler för hyressättning och vad man får göra, regler för hur fastigheter skall värderas och avskrivningar skall göras.

Med dessa bakgrundsfakta så presenterades i våras den sk tjänstemannautredningen som föreslog att bara Herrskogsskolan skulle bli kvar i Höga-kustenområdet. Att det förslaget skulle väcka ont blod och upplevas som fullständigt orimligt är inte så förvånande, även om det ur pedagogisk synvinkel, ur resurssynvinkel, hade stora fördelar. Nåväl, politiskt omöjligt varför förslag nr 2 presenterades i augusti. Även detta förslag har sina brister. Logistiken i området var inte tillräckligt belyst, dvs hur reser man, var hämtar man sina barn, var jobbar man.

Internt i Vänsterpartiet har olika lösningar diskuterats och undertecknad har själv propagerat för ett annat alternativ, inom partiet men också i kommunikation med S och mp som är våra samverkanspartier. Att detta förslag är mitt eget, bör poängteras.

I stort har det gått ut på att F-6 skolor skall finnas i Ullånger, Nordingår samt Herrskog. Lugnvik och Torrom läggs ner, och flyttar sina elever till Herrskog (c:a 120-130 tillsammans) Ytterlännässkolan läggs ner (avståndet till Kramfors är överkomligt). Däremot behålls högstadiet i Herrskog ytterligare några år, men så småningom flyttas detta också till Kramfors, om inte befolkningsströmmarna ändras, om inte befolkningen börja öka. Ytterlännäs och Gudmundrå slås alltså ihop till att börja med, senare tillkommer högstadiet i Herrskog. Fördelen med detta förslag är att fler skolor kan behållas, och att vi än så länge bevarar den skola i Höga Kustenområdet som är störst och har lokaliteter att hysa fler verksamheter. Dessutom kan skolan vid en eventuellt fortsatt dalande elevantal i Höga Kustenområdet, så småningom kunna absorbera Ullånger och Nordingråskolorna. Beroende på vad som händer med ev friskola i Docksta och ytterligare försvagning av elevunderlaget i Ullånger, kan det vara bra att inte än så länge avveckla Herrskogsskolan. En annan fördel med förslaget är att den större högstadieskolan tillkommer stegvis och inte allt på en gång. Nackdelen med förslaget är att besparingseffekterna blir betydligt mindre än det ursprungliga tjänstemannaförslaget.

I dagarna har socialdemokraternas bestämt sig för att också satsa på 3 skolor i Höga Kusten-området, men inte Herrskogsskolan. Man önskar också se att högstadiesamanslagningen tas redan nästa år. Kvar blir Torrom, Ullånger och Nordingrå. Lugnvikseleverna försvinner till Nyland och Grämesta. Eventuellt blir också Docksta kvar, om man fortsätter med sin friskoleplanering och också får detta godkänt av skolmyndigheterna. Herrskogsskolan försvinner (rivs antagligen). Ingen av de kvarvarande skolorna blir särskilt stora och kommer att relativt snart få problem med elevantal och lärarkoefficienter. Tanken är möjligen att man i framtiden kommer att satsa på att koncentrera skolresurserna till Ullånger, om inte befolkningstalen börjar stiga. Ullångerskolan behöver då byggas om, och eventuellt byggas ut, den dag då Nordingråskolan och Torromskolan blir för små, och elever behöver flyttas därifrån.

Befolkningsprognoser – Den befolkningsutveckling vi ser i Kramfors delas av många glesbygdskommuner i landet. Urbaniseringen fortsätter, våra ungdomar drar till storstan och blir i stor omfattning kvar där. Det är inte lätt att återvända då arbetsmarknaden sviktar. Tidigare utredningar för Kramfors del har pekat på en framtida befolkningsmängd på c:a 16.000 inv, innan det eventuellt börja vända igen. Hittills har den utredningen visat sig stämma. Då jag flyttade till Kramfors för 30 år sedan bodde här 28.000 inv. Kramfors har en av landets snabbaste befolkningsminskningar.

Hur det än blir – så är det ofrånkomligt att vi i dagsläget måste fatta beslut om en förändrad skolhusorganisation, för att pengarna i högre grad skall kunna användas till undervisning och inte till lokaler. Det är en grannlaga uppgift att försöka göra rätta strategiska val, då det gäller vilka enheter som bör finnas kvar.

2005 fick Lugnvik vara kvar. Strinneeleverna flyttade då dit. Då var det c:a 110 elever i den sammanslagna skolan. Nu är det under 50 barn. Alltså – Lugnviksskolan har inte upplevt någon inflyttningseffekt. Få barnfamiljer har flyttat hit, några har flyttat härifrån, och allt färre föds. Det hänger på jobben om vi skall bli fler. Dessutom finns det rätt många elever som kan vittna om att en liten skola kan vara svår för den som inte riktigt passar in i den lilla klassens elevgrupp. Argumentet att det måste finnas en skola i byn är inte tillräckligt. Det viktiga är att de skolor som finns kan erbjuda bra undervisning till en rimlig kostnad och att transporterna dit kan göras säkra, mobbningsfria och rimliga, samt att också fritidsverksamheterna fungerar.

Tisdag efter jobbet

Jag hade missat ett par kommentarer kring min utläggning senast om svininfluensa. Jag förstår inte riktigt själv vad jag menade om mitt inlägg om dr Dahlkvist, annat än att jag inte tror att hennes kost är en garanti för att man inte kan bli sjuk i bacon-febern. Som tur är börjar det mattas av nu, inga aktuella barn träffar jag med flunsan för tillfället. Det blir väl en ny anstormning kring jul då alla familjer skall träffas. Kanske till och med vaccinationsaktiviteterna som haft en hyfsad täckning, att den har tagit udden av pandemin i landet, åtminstone för tillfället. Vi får väl se. Men naturligtvis finns det värre farsoter i världen än den som för tillfället svept över landet. Malaria, diarresjukdomar, mässling tillhör de värre, och förtjänar större uppmärksamhet än de upphaussade skriverierna om svininfluensa.
I dagarna så samlas världen i Köpenhamn för att försöka komma överens om klimatmål. Oljelobbyisterna jobbar antagligen febrilt för att misskreditera FN:s klimatpanel. Regeringar och regioner lurpassar på varandra. Alla konferenser och allt resande i miljöns namn, spär ytterligare på utsläppen. Vi saknar de konkreta aktionerna, då transportsektorn till ex tvingas genomgå förändringar, då flyget måste börja betala vad det egentligen kostar och allt annat som måste till för att vrida utvecklingen åt rätt håll. Business as usual duger inte längre......Finns det några smarta tekniska lösningar på energiproblemen? Knappast, inte i den omfattningen att vi kan undvika besvärande miljöproblem. Det är inte bara koldioxiden som är hotet, jorden är inte oaändlig, det mesta av resurser hotar att ta slut förr eller senare. Från konsumtion till kontemplation.....
Nej, nu är det slut för idag.

Hösten

Lugnt och fint på jobbet idag, hinner skriva. Hoppas att arbetsgivaren ej läser detta. Men vi håller på att vaccinera sk riskbarn, dvs de som kanske skulle bli sjuka lite mer om de fick H1/N1. En strid ström av barn tassar fram och leker i korridoren, inga skrik hörbara. Känns bra.

Dr Dahlqvist (fettdoktorn ni vet) tycker inte att man skall vaccinera, så skit skall man undvika. Det är hon det. Men i våras var det epidemi i Canada, 165 stycken hamnade på IVA där, medelålder 30 år c:a, de flesta i respirator, 25 dog. Hade dom haft vaccin då, så hade det inte blivit så.

Nu har vi vaccin och som tur är ingen häftig epidemi än, så nu hinner vi vaccinera. Lite feber och tung i huvudet 1 dag, är bättre än 1 veckas hög feber, hosta, och för vissa lugnproblem och sjukhusvård. Dr Dahlqvist äter nog hellre sitt fett än vaccinerar sig.

Själv har jag redan vaccinerat mig, känns bra.

Dags att rösta!!

Det finns personer som kanske räknar ut Vänsterpartiet, men jag tror att partiet kan överraska. EU-kritiker verkar ha vind i seglen. Nu ger sig de flesta kandidater från diverse partier ut för att vara lite lagom EU-kritiska, inkluderande EU-kramarna moderaterna. Socialdemokrater och moderater som är de dominerande EU-kramarna har alltså mage att påstå att de önskar ett lite smalare EU, att vissa frågor skall återföras till den svenska riksdagen, osv. Detta är synnerligen falskt beteende!! I höstas var dessa partier mycket noga med att trumma igenom Lissabonfördraget i den svenska riksdagen, och vad säger då Lissabonfördraget? Jo, mer makt till centralbyråkrater och elit i Bryssel, mindre makt åt den svenska riksdagen.

Ni som har DN - läs en utmärkt artikel i dagens nummer, skriven av Carl Tham på DN Debatt. Där får ni alla argumenten noga uppräknade, för att rösta på Vänsterpartiet.Vad är huvudfelet med EU? Grunden för samarbetet är en fördragsfäst bindning till fortsatt marknadsekonomi.

Utvecklingen i världen visar tydligt att konsumtionssamhället, kvartalskapitalism, miljövidrig verksamhet har kommit till vägs ände och att det är dags att söka nya samarbetsformer som bygger på hållbarhet, och ett värnande om jordens resurser.Kan en sådan utveckling äga rum i dagens EU? Jag är minst sagt synnerligen tveksam.Skynda er till valurnorna!

Gränsöverskridande sjukvård

Överstatlighetsprojektet går vidare. I slutet av april så röstade man i Europaparlamentet om gränsöverskridande sjukvård. Sjukvården är en vara som kan handlas som alla andra varor enligt EU. Tillgång och efterfrågan alltså. Enskilda länders förmåga att själva försöka lösa sina sjukvårdsfrågor undergrävs. EU:s olika artiklar talar mot varandra. Å ena sidan så skall varje land ha rätt att själv organisera sin egen sjuk- och hälsovård, å andra sidan skall den också kunna konkurrensutsättas. Eftersom de liberala marknadsmekanismedrna är de som enligt EU har företräde, så blir det på det sättet. Socialdemokratin lade ner sina röster i voteringen.

Nu blir det alltså fritt att söka vård där den kan erbjudas, var som helst inom EU-området och den som söker vård får ligga ute med pengarna, men ersätts sedan retroaktivt med belopp som motsvarar vad samma vård skulle kosta i Sverige.

De senaste åren har sjukvården i Sverige diskuterat prioriteringar, den med störst vårdbehov går i princip före, den med lättare behov, oavsett betalningsförmåga och social position. Vi har lärt oss att sjukvården skall vara solidarisk, och att ekonomiskt status och titel inte automatiskt skall leda till att man snabbare får behandlingen (även om det kan var så ibland i alla fall). Med EU:s beslut upphävs dessa principer som vi accepterat i Sverige. Prioriteringarna kommer framgent inte att göras av sjukvården själv utan av konsumenterna.

Är jag inte beredd att vänta på min tur inom landet, så kan jag helt sonika beställa tid på lämplig klinik i annat land som är beredd att erbjuda behandling. Svenska landsting och försäkringskassor, får betala. Kontrollen över kostnaderna försämras. De med sämre resurser, sämre förmåga att utnyttja europeisk vård, kommer på efterkälken, landstingens ekonomi dräneras och det egna prioriteringssystemen riskerar att bryta samman. Vårdval Europa tar över.

Kommersialisering av sjukvård, spär på ojämlikheterna. Ett lands folkhälsa styrs av flera faktorer, de viktigaste är landets förmögenhet, BNP/invånare samt graden av jämlikhet, dvs hur väl trygghetsystemen är utbyggda och skyddar utsatta människor. Länder med liknande BNP/invånare och med relativt jämn löneprofil (där spannet mellan de som tjänar mest och de som tjänar minst är "rimligt") har ofta en bätte folkhälsa, än de länder som i sig har stora skillnader mellan fattiga och rika. Man kan här jämföra ex Cuba och USA, som i princip har samma meddellivslängd, men en avsevärd skillnad i BNP/invånare. På Cuba är sjukvården gratis och erbjuds människor på lika villkor, i USA är det tvärtom kostsamt och erbjudandet gäller de som kan betala.

Hälsovård skall vara en rättighet, inte en produkt som du köper på marknaden. Nedmonteringen av den svenska solidariska sjukvården har börjat i och med besluten i EU och kommande vårdvalsreform i Sverige från den 1 jan 2010. Risken finns att vi får ett system där den som är resursstark kan ta för sig, även av utrikesvård, jämfört med resurssvaga och sjuka personer.

Ett minimum bör vara att det skall krävas ett förhandstillstånd från svenska myndigheter och att om vård utomlands blir aktuell, så skall svenska myndigheter i förhand också betala för planerad vård, så att även de som har mindre ekonomiska resurser, i alla fall i teorin har samma möjligheter att få vård i annat EU-land. Risken finns att EU ser detta som ett handelshinder (hot mot den inre marknaden).

Det är dags att försvara det svenska solidariska vårdsystemet och säga Nej till Vårdval Europa!!